Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den timmen i Getsemane. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den timmen i Getsemane
91
inre uppsteg en nästan omedveten bön, att det
måtte vara på det viset.
Inte många ord växlades mellan dem denna
kväll. Var för sig genomgingo de, vad de hade
hört. Så gingo de till vila. Men sömnen flydde
från dem bägge två. Tankarna höllo dem vakna.
Axel låg stilla och låtsade sova, men Eva kastade
sig oroligt av och an i sängen. Men hon sade
ingenting, då hon ju trodde, att Axel sov. Axel
hade emellertid aldrig varit så vaken som just nu.
Han var uppväckt ur syndasömnen genom
Herrens Ande. Men han var ännu icke villig att
lämna det gamla livet, som ända tills nu hade varit
hans allt. Han kunde dock icke göra sig fri från
Andens manande röst.
Hans hustru däremot hade strax varit villig att
kasta sig för den lidande Frälsarens fötter för att
giva Honom sitt hjärta, sitt liv, sin framtid, sitt
allt, som ett ringa tack för Hans stora kärleks
offer. Hon ville från och med nu leva som en
kristen. Men o, vad hon längtade efter att få höra
ett ord från sin mans läppar om att även han hade
samma tankar, samma önskan! Tänk, om de
samtidigt kunde beträda livets väg! Eva hörde så
tydligt predikantens ord: "Skall du gå förlorad,
trots det att Frälsaren har öppnat vägen till
saligheten för dig?" En djup suck banade sig väg från
hennes bröst.
Då äntligen bröts nattens tystnad.
"Varför sover du inte?" frågade Axel, men
med en ton, som tydligt förrådde, att inte heller
han hade sovit.
Evas hopp väcktes vid denna upptäckt.
"A, Axel, jag kan inte sova. Jag ser Honom
ständigt för mina ögon, där Han i ångest och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
