Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad skulle Hängöras vänskap, Snabbfots ömma
tjusningsmakt och Rödögas lusta och atavism vara
för er? Ett vildt kaos och ingenting mer. Och som
ett vildt kaos skulle ni också anse Eldfolkets och
Trädfolkets handlingar och hordernas snattrande rådslag.
Ty ni känna ej till de svala klipphålornas frid, eller
de larmande scenerna vid dricksplatserna när dagen
lider mot sitt slut. Ni ha aldrig känt morgonvindens
bitande skärpa uppe i trädtopparna, och smaken av
ung bark behagar icke er gom.
Det är kanske bäst för er att börja så som jag —
med min barndom. Som gosse var jag alldeles lik
andra gossar, då jag var vaken. Det var under
sömnen jag blev annorlunda. Så långt jag kan minnas
tillbaka var min sömn någonting skräckfullt. Det
var mycket sällsynt, att mina drömmar hade någon
anstrykning av välbefinnande. I regeln voro de fulla
av fasor — och av en fruktan så underlig att den
icke kan beskrivas i ord. Aldrig har jag i vaket
tillstånd känt denna skräck som jag erfor under sömnen.
Den var av en art som trotsade allt vad jag varit
med om i den vägen.
Jag var till exempel ett stadsbarn, för vilket
landsbygden var helt och hållet obekant. Men det oaktat
drömde jag aldrig om städer, aldrig såg jag ett hus i
mina drömmar. Lika litet trängde någon mänsklig
varelse in i dem. Jag, som ej hade sett träd annat
än i stadsparker eller illustrerade böcker, vandrade
under sömnen genom ofantliga skogar. Och dessa drömträd
voro icke dimmiga och otydliga. De voro skarpa
och tydliga. Jag var mycket förtrolig med dem;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
