Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av henne är följande: Jag tyckte, att jag låg på
marken. Jag var något äldre än under den närmast
förflutna tiden, men likväl ännu hjälplös. Jag rullade
omkring i de torra löven och lekte med dem, och ett
på samma gång gnällande och kurrande ljud trängde
ur min strupe. Solen sken och värmde, och jag kände
mig nöjd och belåten. Jag låg på en liten öppen plats.
Rundt omkring på alla sidor växte buskar och
orm-bunkslika plantor, och över mitt huvud och överallt
såg jag stammar och grenar av väldiga skogsträd.
Plötsligt hörde jag någonting. Jag satte mig upp
och lyssnade. Jag satt fullkomligt orörlig. De svaga
ljuden i min strupe upphörde och jag satt som
förstenad. Ljudet kom närmare. Det liknade ett svins
grymtande. Och nu hörde jag också ett ljud som
framkallades av att någonting rörde sig bland
ormbunkarna. I nästa ögonblick såg jag växterna vaja, där
den annalkande gick fram. Så skildes de åt, och
jag såg ett par glimmande ögon, ett långt tryne och
vita betar.
Det var en vildgalt. Han stirrade nyfiket på mig.
Så grymtade han ett par gånger och flyttade sin tyngd
från det ena frambenet till det andra, medan han
samtidigt rörde på huvudet och satte ormbunkarna i
rörelse. Jag satt fortfarande som förstenad och
stirrade på galten utan att blinka, medan mitt hjärta
gnagdes av fruktan.
Det tycktes, som om min orörlighet och tystnad
just var det rätta. Jag skulle icke ge luft åt min
förskräckelse. Instinkten bjöd mig att handla som jag
gjorde. Och så satt jag där och väntade på jag vet
icke vad. Vildgalten sköt undan ormbunkarna och
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
