- Project Runeberg -  Före Adam /
23

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

steg ut i det fria. Nyfikenheten försvann ur hans
ögon, och de lyste i stället av grymhet. Han gjorde
ett hotfullt kast med huvudet åt mig och tog ett steg
framåt. Detta upprepade han ännu en gång, och så
om igen . . .

Nu tjöt jag eller skrek. Jag kan icke beskriva det,
men det var ett gällt och ohyggligt skri. Och det
tycktes som om även detta på tilldragelsens dåvarande
stadium just var vad jag skulle göra. Ty skriet
besvarades från nära håll. Mitt vrålande tycktes för
ögonblicket förvirra vildgalten, och då han hejdade
sig och obeslutsamt vägde över än på den ena foten
och än på den andra, störtade min mor över oss.

Hon var lik en stor orang-utang eller en chimpans,
och ändå var hon skarpt och avgjort olik bäggedera.
Hon var kraftigare byggd och hade mindre hår.
Hennes armar voro icke så långa, och hennes ben voro
tjockare. Hon hade ingenting på sig utom den naturliga
hårbeklädnaden. Och jag kan säga er att hon var en
riktig furie, då hon var uppretad.

Likt en furie kom hon störtande. Hon gnisslade
med tänderna, gjorde ohyggliga grimaser, snörvlade
och uppgav skarpa och ihållande skrik, som läto som
»kh-ah! kh-ah!» Hennes uppträdande var så
plötsligt och så fruktansvärdt, att vildgalten ovillkorligt
kröp ihop till försvar och reste borst, då hon vände sig
emot honom. Sedan rusade hon fram till mig. Hon
hade alldeles överrumplat honom. Och jag visste
precis vad som ålåg mig att göra då hon kom. Jag tog
ett skutt för att möta henne, grep henne om livet och
höll mig fast med händer och fötter — ja, även med
mina fötter, ty jag kunde hålla mig fast med dem lika

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free