Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvud och betäckte ausiktet med sina korslagda
armar. Så slängde Rödöga honom framstupa till
marken. Gamle Märgben gjorde intet motstånd. Han
låg där och grät av fruktan för döden. Jag såg
Hårlös ute på den öppna platsen — han slog sig för
bröstet och såg ursinnig ut, men han vågade icke ta ett
enda steg framåt. Och lydande en plötslig nyck
av sitt ombytliga sinne lämnade Rödöga den gamle
i fred, gick vidare ocli tog sin stör.
Han vände om och började klättra uppför
klippväggen. Hängöra hade skälvande stått bredvid mig
och sett på, men nu kröp han tillbaka in i hålan. Det
var tydligt att Rödöga hade mord i tankarna. Jag
var förtvivlad och ond, men på samma gång ganska
kallblodig. Jag rusade av och an på de närmaste
avsatserna och samlade en hop kastvapen vid hålans
ingång. Rödöga var ännu flera yards nedanför mig
och doldes för ögonblicket av en utskjutande
klippkant. Då han kom längre upp, fick jag sikte på hans
huvud, och jag slungade ett av mina kastvapen. Det
förfelade sitt mål, slogs emot klippan och krossades.
Men det kringflygande stoftet och gruset rök honom
i ögonen, och han drog sig tillbaka utom synhåll för
mig.
Och nu uppstod ett allmänt skrattande och
pladd-rande bland horden, som fortfarande stod där
och såg på. Äntligen var det någon av deras stam
som vågade resa sig mot Rödöga! När deras gillande
utrop höjde sig i luften, fräste Rödöga åt dem, och
det kuvade dem till ögonblicklig tystnad.
Uppmuntrad av detta bevis på sin makt stack han återigen
upp sitt huvud och försökte skrämma mig genom att
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
