Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grymta och grimasera och skära tänderna. Han
förvred sitt fula ansikte på ett ohyggligt sätt, lade
pann-huden i djupa veck, så att håret uppifrån hjässan
böjde sig framåt och stod rakt ut över ögonen.
Den hemska synen kom mig att rysa, men jag gjorde
våld på min rädsla och hotade honom med ett
klippstycke i handen. Han försökte gå vidare. Jag
kastade stenen, men träffade ej. Nästa kast hade jag
bättre tur. Stenen träffade honom på halsen. Han
försvann ur sikte. Innan dess såg jag honom famlande
gripa efter klippväggen med ena handen, medan han
höll sig om strupen med den andra. Stören föll med
en smäll till marken.
Jag kunde icke se honom längre, men jag hörde
honom harkla och hosta och kippa efter andan. Bland
åskådarna rådde dödstystnad. Jag satt nedhukad
vid hålans mynning och väntade. Hostandet och
harklandet dog bort, och jag hörde honom blott en
och annan gång klara sin strupe. Efter en liten stund
började han ge sig av nedåt. Han gick mycket sakta
och stannade oupphörligt för att sträcka på halsen och
känna på den med handen.
Då han började nedstigandet, flydde hela horden
under vilda skrik och tjut bortåt skogen. Gamle
Märgben följde stapplande och linkande efter de
övriga. Rödöga tog emellertid ingen notis om de
flyende. Då han nådde marken, följde han
klippväggen ett stycke och klättrade sedan in i sin egen håla.
Han såg sig icke tillbaka en enda gång.
Jag såg på Hängöra och lian besvarade min blick.
Vi förstodo varandra. Vi började genast att så sakta
och försiktigt som möjligt klättra vidare uppför klip-
81
Färe Adam. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
