- Project Runeberg -  Före Giftermålet /
128

(1901) [MARC] [MARC] Author: Ola Hansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 128 )

Hon mottog mig liksom alltid ytterst väl och
satt som alltid hela tiden och betraktade mig
med välbehag bakom sin handlornjett. Jag
utvecklade saken för henne, vädjade till
hennes kvinnliga känsla och bad henne tala
med morbror. Ju längre jag kom, dess falare
blef hennes ansikte och dess stelare hennes
kropp. Då hon till och med lät lornjetten
falla och sänkte blicken, som en dam hvilken
skäms, förstod jag, att jag sårat henne i
hennes renaste känslor. Och när jag slutat,
reste hon sig och sade ytterst formellt: ’jag
beklagar, att jag i denna sak icke kan stå
dig till tjänst. Jag ber dig emellertid ännu
en gång noga öfverväga, om du vill göra din
familj den skammen.’ Hvarpå jag bugade
mig och tog afsked.

Som ni ser, har det hela gått mycket
enkelt till.»

Det blef återigen tyst, grafstilla, en lång
paus. Sjödén satt med de långa
mustascherna hängande inne öfver glaset; Holm med
sänkta blickar och sammanknäppta händer.

»Eli, eli, lama sabachtani,» hviskade han
slutligen, knappast hörbart, och gjorde
korstecknet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foregifte/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free