Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1872 den dom (4 röster mot 1, Englands), att engelska
regeringen hade förbrutit sig mot de neutrales plikter
med hänsyn till några af de omtalade kaparfartygen
och att England därför skulle i skadeersättning betala
15 1/2 millioner dollars, (nära 58 millioner. kronor) till
Nordamerikas Förenta Stater.
England böjde sig för domen och fullgjorde sin
plikt.
Lika villigt underkastade sig det mäktiga öriket
utslaget i den långvariga, tvisten med Portugal angående
besittningen af Delagoaviken och kringliggande
område vid Afrikas östkust, hvilken tvist under 1874
hänsköts till franska republikens president, som i juli
1875 dömde till Portugals fördel.
Om, rätten till sälfångst i Beringssundet hade i
flere år stridiga meningar varit rådande mellan
Förenta Staterna och Storbritannien. Sedan republiken
1867 köpt Alaska af Ryssland, ansåg den att därmed
följt obetingad höghetsrätt öfver Beringshafvet. Där
vimlar af sälar och hvalrossar. Amerikanerna höllo
på, att de egde uteslutande rätt att drifva jakt och
fiske å dessa farvatten. Då kanadiska fiskefartyg
infunno sig, tillbakavisades de af amerikanska
örlogsfartyg. Engelsmännen svarade genom att likaledes
komma med krigsskepp. På detta sätt syntes krigiska
förvecklingar lätt kunna uppstå.
Unionsregeringen försvarade sina påståenden
därmed, att Beringshaf måste folkrättsligt betraktas som
ett »slutet haf» (mare clausum) och att höghetsrätten
däröfver följt med förvärfvandet af Alaska. Omvändt
gjorde engelska regeringen gällande, att detta anspråk
vore stridande mot folkrättens grundsatser, och att
! • ■
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
