Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I afgrundens boning där Belzebub bor
Med orena andar en skara så stor,
De framgå till honom en hvar från sin ort
Och lämna rapporter om hvad de ha gjort,
Hur’ mänskor de narrat att bryta Guds bud
Och alla nu prisas med hädiska ljud;
Dock några af andarne än skulle vara
På jorden att vakta, och om någon fara
De märkte af mänskor i gärning och tal,
Så skulle de skynda att gifva signal.
Bäst allting var stilla, ett buller man hör:
»Belzebub, kom på gräs, man ditt rike förstör,
De bilda på jorden en farlig förening
Och om det vill lyckas, så är deras mening
Att sända Guds ord dit där hedningar bo
Och få dem omvända till kärlek och tro».
Att få »komma på gräs» är ett ord, skall man veta
Hvilket brukas om dem, som i grufvor arbeta,
De äro i mörker, men önska ock de,
Att få komma på gräs och naturen få se.
Så ock Belzebub skyndar på gräset och snart
Har han kastat sin blick och fann allt vara klart,
Förnöjd han berättar: »i hamnen där låg
Ett vackert missionsskepp, på däcket jag såg
En skara af mänskor, man sjöng och man bad.
Jag började darra, men snart blef jag glad,
Ty inunder däcket jag blickarne kastar
Och finner att samma missionsskepp man lastar
Med konjak och brännvin, med punsch och likör.
Jag log då och tänkte, hvad gagn det mig gör;
Missionsskeppets last låter hedningen ärfva
En skatt, som skall snart honom sjufaldt fördärfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
