Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOHELABNIN G HM A GAS IN ET. 67
den ... Handen först, var så god ... Se’n få vi se,
huru det går med det andra.
Men armen var bar, och Marcel hade redan
hunnit till armbågen.
— Nu kan det vara nog, tyckte Paulette, med
hittelön för i dag!
— Men i morgon, frågade Marcel.
— Vi få se .. .
Då Marcel denna afton kom hem till onkel Didier,
såg han så glad ut, att Marie, hans lilla kusin, som
alltid brukade antingen beundra hans skälmaktiga blå
ögon eller också grälade på honom, ropade, då hon
fick se honom:
— O, hvad har det händt dig, käre kusin, du ser
så glad ut?
— Ingenting, svarade Marcel skrattande; jag har
promenerat i skogen, det är allt.
Men Marie hotar honom med pekfingret:
— Det är inte sant; gubben Furmence, som
arbetar därborta med att. slå ned nötter, har berättat
för mig, att han såg dig gå in i slottet och språka
med det där fruntimret, som bor där.
— Det fördömda bondlandet, tänker Marcel, där
det fins lika många ögon, som iakttager en, som bladen
på buskarna!
Och ryckande på axlarne:
— Du tråkar ut mig, min lilla flicka; det där
har du inte med att göra.
— Jo jo men, tyckte Marie något trumpen; jag
vill inte, att du skall gå dit mer . . .
— Jag går väl inte dit mer då, svarade Marcel
för att få vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
