Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är det sant? Då får du kyssa mig!
II.
Nästa dag gick Marcel naturligtvis till slottet,
men försökte gå obemärkt denna gången. De
behöfdes ingen solfjäder den gången, och Marcelfann
porten på glänt, och på samma gång återfann Marcel
äfven Paulette.
— Stör jag?
— O, nej, min vän, jag väntar er!
— Ty Paulette lägger ej längre band på sig.
Hon har redan sedan någon tid lagt märke till
den raske unge mannen, som dagligen går förbi
— det är just Marcel — här på landet, där hon har
så tråkigt, innestängd här på slottet med denne rätt
gamle herre, visserligen mycket belefvad och rik,
och som de här på landet kalla hr Bertrand, utan att
precis veta, om det är hans rätta namn. Paulette står
ej ut med detta längre och sedan hon stiftade den
nya bekantskapen genom att släppa solfjädern, blir
hon äfven fort mycket förtrolig.
Så mycket bättre, tycker Marcel.
— Men var försiktig, hviskade hon. Hr Bertrand
är svartsjuk, rysligt svartsjuk!
Den väl dolda idyllen fortgår helt ostörd, ingen
har sett något, ingen vet något, ingen har hört något.
Det är blott lilla Marie hos onkel Didier, som
dagligen betraktar Marcel med vredgad min och som
ej släpper honom med ögonen, som blifvit svarta af
vrede.
Slutligen utbrister hon en dag:
— Men du har ju dock lofvat mig! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
