Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars bekantskap jag en gång gjorde under en resa
till Katrineholm. Icke underligt, att jag därför höll
på min värdighet, så att jag icke underrättade någon
af mina sämre, supiga karlbekanta om min vistelseort
just för att slippa riskera någon oangenäm öfverrumpling,
som hade kunnat verka ogynsamt för mina
friare-planer, enär stationsinspektor Hjulgrens var ett absolut
nyktert folk.
Tvärtom, emot min vana i staden, där jag för
resten icke hade råd till att gå så synnerligen elegant
hade jag anlagt hög hatt och handskar, hvilket ju
alltid, isynnerhet på bondvischan, gör en till en bättre
karl, än hvad man verkligen är. Också njöt jag
betydligt af alla de artighets- och vördnadsbetygelser,
för hvilka jag var föremål, då jag någon gång nedlät
mig att ta en promenad utåt den dammiga vägen.
Snart värdt jag introducerad hos herrskapet
Hjulgren, hvilket ju också var min närmaste afsigt
med min vistelse på landet. Redan tredje dagen var
jag som barn i huset, och Amalia och jag umgingos
med den blyga vänlighet som alltid föregår kärlekens
upprinnelse, och herr och fru Hjulgren, själfva voro
ytterst förekommande.
Bland andra dygder, som fått insteg i deras hus,
var som sagdt, äfven nykterheten, hvarför de ännu
mera intresserade sig för mig då jag låtsades, att
äfven jag var absolutist, något som tyvärr icke var
fallet, ty jag hade ännu icke erfarit de sorger och
obehag, dryckenskapen alltid medför. Det oaktadt
orerade jag, i likhet med inspektören, i både tid och
otid om nykterhet och dryckenskap, hvilket på det
högsta intresserade denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
