- Project Runeberg -  Föreläsningsmagasinet - Tidskrift för nykterhetsupplysning /
30

(1900) Author: Conrad Thunström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kan jag få en svärfar för så billigt pris,
tänkte jag, så kan jag gerna hålla färgen. Tänk, om
de hade vetat hvad jag fästat, strax innan jag kom
dit! Det hade då icke varit värdt att tänka ens på
en tråd af Amalia, än mindre på hennes lilla
förtjusande hand.

Jag steg följaktligen högt i herrskapets gunst,
och lilla fröken Amalia tycktes för hvar dag
underordna sig min spekulativa tjusningsmakt. — Jag hade
haft en hel liter konjak med mig i kappsäcken men
det var nu icke värdt att visa den där jag bodde.
Det kunde lätt komma ett fult rykte till stationen
och hellre försakade jag väl då en kall konjaksflaska
till 2:50 än en kärleksvarm Amalia med 5,000 i
perspektiv.

Olyckan ville nu, att en bekant i staden, Kalle
G-ranblad hette han, oegentligt nog, — hade för att
hämnas en gammal förment oförrätt utspridt det
infama ryktet, att jag fått ett arf på 10,000 kronor
samt, då han af någon annan skälm fått veta hvar
jag vistades, äfven utbasunat det.

En vacker morgon, hvad får jag se, då jag som
bäst håller på att räkna, hur många ben det är i en
stekt aborre, om icke agenten Sigge Holm och f. d.
grosshandlare Pettersson, som till min stora förvåning
gratulera mig på det hjärtligaste.

Jag tänkte säga, att jag icke var hemma, eller
att det var icke jag, men jag tackade till sist för
gratulationen, som jag ansåg kom alldeles för bittida.
Jag trodde nämligen att de möjligen fått nys om
mitt frieri vid stationen. Eftersom de sågo hungriga
ut, måste jag bjuda dem på frukost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forelasn/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free