Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGBRYTAREN. 49
melen och nalkas oss. Och han räckte mot oss sina
armar. Då sågo vi att hans händer voro genomstungna
och vid hans hjärta ett djupt ärr.
Och han sade till oss: »Se på mig! Jag blef
såsom en af eder, för att kunna göra eder lika med
mig. Allt är nu redo. Följen mig!»
Så talade den gudomlige, vände sig och begynte
gå framåt, uppåt mot den högsta himmelen.
Människoskaran rörde sig och följde på den väg af ljus,
som betecknade hans väg, först de som voro förbundna
med honom i samma kärlek, så ock de, som älskade
sanningen eller något, som har del i det eviga lifvet;
så skaror och flockar längre och längre bort, ända
bort i det yttersta mörkret, alla rörde sig liksom
sammanhållna och dragna af en märktig naturkraft uppåt
mot det mål, der anföraren gick förut. Jag såg
otaliga händer från de främsta skarorna omfatta
deras som efter kommo; såg andar, såsom änglar utgå
att upplyfta och hjälpa dem, som blifvit efter i mörkret
•eller som förlorat vägen. Om någon eller några gingo
förlorade räckte ej min blick att se. Ej heller oroade
det mig mer. Vid åsynen af människosläktets herde
påminte jag mig hans ord:
»När jag varder upphöjd från jorden skall jag
draga alla till mig;» och trygg vid den kärlek, som styrer
världens och varelsernas öden, samlade jag all min
uppmärksamhet för att iakttaga dess skickelser.
Jag såg de ofallna, skuldfria släkterna följa samma
riktning, som jordens barn, under det de uppstego
från den ena klarheten till den andra.
Därunder nalkades vi världar, strålande af ett
Mart sken, hos somliga grönt, hos andra blått, gult
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
