Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pliocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»djurets hufvud jemte två väl bibehållna fötter. Det öfriga af kroppen
»var alldeles förruttnadt, ehuru ännu omslutet af sin hud; det lemnades
»derföre att ruttna på stället med undantag af en fot, som blifvit sänd
»till ståthållare-embetet i Jakutsk.»
»Huden och senorna på hufvudet och fötterna bibehöllo ännu en viss
smidighet, uppmjukade som de voro genom jordens fuktighet. Men köttet
spred en stank, som liknade den från ett afträde och af ammoniak.
Emedan jag nödgades öfverfara sjön Baikal före islossningen, medgaf tiden
hvarken att lemna en noggrannare beskrifning rörande detta fynd eller
att afteckna den fossila Noshörningens qvarlefvor. Jag lät derföre, innan
jag lemnade Irkutsk, sätta dem i en ugn med befallning att efter min
afresa låta dem långsamt och omsorgsfullt torka, för att aflägsna den
klibbiga vätska, som oupphörligt utsipprade och som endast stark värme
kunde förjaga. Olyckligtvis råkade härunder bakre delen af foten och
benet att blifva uppbrända, emedan de personer, som skulle ombestyra
torkningen, upphettat ugnen för häftigt. Dessa delar måste derföre kastas
bort; hvarför man endast tillsände mig hufvudet och en del af bakfoten,
hvilka förblifvit fullkomligt oskadade af torkningsprocessen. Jag har med
mycken noggrannhet aftecknat dem på planchen 15 i mitt arbete (fig. 1).
Bakfoten ses der från sidan i fig. 2, och framifrån i fig. 3. Lukten hos
de mjuka delarne, hvilka hade i sig innehållit så mycket klibbig vätska,
har genom torkningen öfvergått till samma lukt, som hos ruttnadt kött,
och denna lukt är ännu qvar.
»Den Rhinoceros, hvilken dessa delar hafva tillhört, var hvarken
bland de största i sitt slag ej heller af synnerligt hög ålder, att dömma
af hufvudskålens ben, som äro mindre fast förenade än på kranier, som
jag vid andra tillfällen beskrifvit. Han var emellertid tydligen fullväxt,
såsom det visade sig vid jemförelse af hans hufvudskåls storlek med
andra äldre exemplars af samma art, hvilka man funnit i fossilt tillstånd i
olika trakter af Sibirien. Hufvudets hela längd från nackens öfverkant
till främsta ändan af den blottade käken, utgjorde två fot, tre och en half
tum franskt mått. Hornen hafva icke blifvit tillvaratagna; de hade
sannolikt blifvit förut bortförda af flodens böljor eller af några bland de
jägare, som genomströfva dessa trakter. Man kan ännu se tydliga
märken efter två horn, ett på nosen och ett högre upp åt pannan. Den
ojemna och mellan ögonhålorna något framskjutande pannan, hvars form
är äggrundt rhomboidisk, saknar hud och betäckes endast af en tunn och
hornartad benhud, som är raggig af alldeles raka hår, hårda som horn.
Pannans mått är 5 tum 6 linier i längd, 5 tum i bredd.
»Huden, som betäckte större delen af hufvudet var i torrt tillstånd
seg och fibrös likasom det läder, en garfvare bereder till skosulor. Till
färgen var han utvändigt svartbrun, på insidan nästan hvit; lagd i elden
utvecklade han samma lukt som vanligt läder. Den del af munnen, der
de mjuka och köttiga läpparne borde hafva haft sin plats, var förruttnad
och söndersliten, så att käkbenets framsida var blottad. På hufvudets
venstra sida, som sannolikt hade varit längst utsatt för luftens åverkan,
var huden här och der liksom upprött och sönderfrätt på ytan. Emellertid
var större delen af hufvudet, isynnerhet på högra sidan, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
