Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pliocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afritat, så väl bibehållet på yttersidan, att man ännu kan utefter hela
denna sida, tillochmed längst fram, omkring ögonhålorna, urskilja porerna
eller, rättare sagdt, de små hål, genom hvilka håren sannolikt framsköto.
På högra sidan om käken finnas ännu fläcktals hårtofsar qvar, med de
mesta håren afnötta ända till roten, men här och der ännu hållande två
eller tre linier i längd. De äro rigtade både uppåt och nedåt, styfva och
askgrå till färgen, med undantag blott af ett eller par i hvarje tofs, som
äro alldeles svarta och ännu styfvare än de öfriga.
»Det märkvärdigaste är, att den hud, som betäckte ögonhålorna och
utgjorde ögonlock, var så väl bibehållen och frisk, att man deri ännu
kunde se ögonöppningarne, ehuru dessa förlorat sin ursprungliga form,
och man nu knappt kunde träda in fingret genom dem; huden omkring
ögonhålorna låg ännu, ehuru torkad, i ringformiga veck. Ögonhålorna
äro fyllda med lerblandade animaliska ämnen, af samma beskaffenhet som
de, hvilka ännu fylla en del af hufvudskålen. Under huden finnas fibrer
och senor, och isynnerhet qvarlefvor af tinningsmusklerna; äfven i svalget
hänga stora knippor af muskeltrådar.
»De delvis blottade benen äro unga och mindre fasta än hos andra
fossila Rhinoceros-kranier. Det ben, som skulle uppbära noshornen, var
icke ännu hopväxt med plogbenet. Käkarnes främsta del visar icke ett
spår af tänder eller tandhålor, men är här och der betäckt af qvarlefvor
efter tandkött. Den främsta kindtanden sitter ungefär fyra tum från
käkens framända.»
(Pallas gifver här måtten på flera af hufvudets delar; hvilka detaljer
vi dock utesluta).
»Den fot af djuret, som jag ännu har i min ego, och som, om jag
icke tager fel, tillhör venstra bakbenet, har icke allenast sin egen hud
qvar i oskadadt skick med dess hår eller åtminstone hår-rötter, jemte
hälens senor och ligamenter i all deras styrka, utan äfven hela huden upp
till knäleden. Musklernas plats intogs af svart gyttja. Sjelfva foten är
klufven i tre flikar, hvilkas ben äro beklädda här och der med benhud;
klöfvarne, som hade lossnat, blefvo icke medsända till mig. Hår qvarsitta
på många ställen vid huden samt äro en till tre linier långa, ganska
styfva och till färgen askgrå. Hvad som af dem finnes qvar, bevisar, att
hela foten varit betäckt med hängande hårtofsar.
»Man har aldrig, såvidt jag vet, hos någon af de Rhinoceroter, som
i vår tid blifvit förda till Europa, varseblifvit en så stor hårrikedom, som
det nu beskrifna djurets hufvud och fot synas hafva egt. Jag lemnar
derföre oafgjordt, huruvida vår Rhinoceros från Lena-floden varit född
eller icke i något af mellersta Asiens länder med tempereradt klimat.
Enligt resebeskrifningar finnas nemligen Noshörningar, hvilket jag kan
bekräfta, i norra Indiens skogar; och det är sannolikt, att dessa djur
skilja sig genom en hårigare hud från dem, som bebo Asiens heta länder,
likasom andra djur i ett hetare klimat vanligen äro mindre hårbeklädda
än arter af samma slägten i tempererade länder.»
Bland alla fossila idisslande djur är Sivatherium det största
och säkert ett af de märkvärdigaste. Dess lemningar har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
