Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men dessa tvenne orsaker, jordens afkylning och
afsättandet af fasta ämnen ur vattnet, äro ännu i våra dagar
verksamma, om ock i mindre hög grad. Den fasta jordskorpans
tjocklek utgör endast en ringa bråkdel af jordklotets inre
flytande massa. Hufvudorsaken till mäktiga omstörtningar i
jordytan står således ännu qvar, snart sagdt utanför vår egen dörr;
den hotar oss oafbrutet; jordbäfningar och vulkaniska utbrott,
som än i dag äro vanliga, gifva oss alvarliga och obestridliga
bevis derpå. Å andra sidan fortfara vår tids haf att
uppgrundas och nya fastland att skapas.
Det är följaktligen sannolikt, att jordytans nuvarande
utseende samt fastlandens och hafvens gränser icke skola
förblifva oföränderligt de samma som nu, utan att de tvertom
äro bestämda att allt framgent omgestalta sig.
Ett vida svårare problem än det föregående, och för hvars
lösande induktion och analogi äro mindre säkra hjelpmedel,
är frågan om vårt slägtes oupphörliga tillvaro. Är menniskan
dömd att engång försvinna från jordens yta likasom de
djurarter, hvilka föregått och förberedt hennes uppträdande? Skall
måhända en ny isperiod, liknande den som inbröt under den
quartära epoken, komma och göra slut på hennes tillvaro?
Skall väl menniskoslägtet likt den siluriska tidens Trilobiter,
lias-tidens jättestora Reptilier, tertiär-tidens Mastodonter och
quartär-tidens Megatherier, en dag utplånas och försvinna från
jorden genom ett enkelt, naturligt utslocknande? Eller får man
antaga, att menniskan, som blifvit utrustad med förnuftets
gåfva, att hon, som blifvit påtryckt det gudomliga inseglet,
skulle vara skapelsens sista och högsta mål?
Vetenskapen förmår icke afgöra mellan dessa tvenne
frågor, ty de äro utöfver hennes befogenhet och ligga utom
området för mensklig slutkonst. Det är icke omöjligt, att
menniskan endast utgör en mellanlänk i de lefvande varelsernas
till allt högre fullkomlighet fortgående kedja. Den gudomliga
Allmakten, som sändt lif, känsla och tanke till jorden, som
förlänat åt växten lif, åt djuret rörelseförmåga, känsel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
