Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstånd, samt åt menniskan, icke blott dessa mångfaldiga gåfvor,
utan äfven förnuftets ojemförligt högre gåfva, har måhända
förbehållit sig att en dag skapa jemte menniskan, eller efter
henne, en varelse af ännu högre slag. Detta nya väsende,
hvilket nyare tiders religion och poesi synas hafva anat i den
etheriska och strålande gestalten af kristendomens engel, skulle
då vara utrustadt med andliga förmögenheter, om hvilkas natur
vår ande ej kan vinna klarare begrepp än den blindfödde om
färgerna eller den döfstumme om ljudet. Erunt æquales
angelis Dei, »de skola vara lika Guds englar», säger Skriften
om de till det eviga lifvet återuppväckta menniskorna.
Under den primitiva epoken förefinnes endast mineralriket;
nakna berg utgöra allt, hvaraf den glödheta, dödstysta
och öde jorden består. Under öfvergångs-epoken utbreder sig
växtriket nyskapadt öfver jorden, som det slutligen bekläder
med en matta af oföränderlig grönska. Under sekundär- och
tertiär-epokerna dela växt- och djurriket jorden nästan jemnt
emellan sig. Under quartär-epoken tager menniskans rike
sin början. Är det väl vår planets bestämmelse att i framtiden
mottaga ännu en gäst, och att efter de fyra riken, som
nu förefinnas, blifva skådeplatsen för ett nytt rike, hvars rätta
beskaffenhet för oss måste förblifva en ogenomtränglig hemlighet,
och hvilket skulle skilja sig lika mycket från de öfriga
naturens riken, som menniskan skiljer sig från djuret, växten
och stenen?
Vi få nöja oss med att framställa detta storartade
problem, utan hopp att kunna lösa det. Denna höga gåtas
uttydning är, enligt Plinii sköna uttryck, »förbehållen naturens
majestät», latet in majestate naturæ, eller, rättare sagdt, Hans
tanke och allmakt, som skapat alla de verldar, hvilka utgöra
universum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
