Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
det i er ett ögonblick, därför att det är som om den
förgäves sökte något att stödja sig på, ja, ryser ni
ännu, sedan den har funnit det, så drag blott hastigt
till er den andra foten, vem skulle väl vara nog
grym att låta er sväva i denna ställning, vem så
långsam i att följa det skönas uppenbarelse. Eller
fruktar ni ännu någon obehörig? Betjänten kan det
väl icke vara, icke heller jag, ty jag har ju redan
sett den lilla foten, och som jag är naturforskare
har jag av Cuvier lärt att av en detalj sluta mig till
det övriga. Alltså, raskt till verket! Vad denna
ångest förhöjer er skönhet! Dock, ångest i och för
sig är icke vacker, den är det blott, när man i samma
ögonblick ser den energi, som övervinner den.
Alltså. Hur fast står icke nu denna lilla fot. Jag har
lagt märke till att unga flickor, som hava små fötter,
i allmänhet stå stadigare än de, vilka hava större.
— Vem kunde nu tänka det? Det strider mot all
erfarenhet; man löper icke på långt när så stor fara
för att klänningen skall råka fastna, när man stiger
:ut som när man hoppar ut. Men så är det ju också
alltid en betänklig sak för unga flickor att åka i
karet, till sist komma de att bli kvar i den.
Knypplingarna och garneringarna äro tillspillogivna, och så
är det slut med den saken. Ingen människa har
- sett någonting; det visar sig visserligen en
mörk figur, insvept ända upp under ögonen i
en kappa; man kan icke se, varifrån han
kommer, den där lyktan lyser en rakt i ögonen;
han passerar förbi er just i det ögonblick ni skall
till att begiva er in genom porten. Just i den
avgörande sekunden störtar sig en sidoblick över sitt
rov. Ni rodnar, barmen blir för full för att med ens
kunna andas ut; det är en förbittring i er blick, ett
stolt förakt; det är en bön, en tår i ert öga; båda
. delarna äro lika sköna, jag tager med lika rätt emot
båda; ty iag kan lika väl vara det ena som det andra.
Men jag är lika fullt upptänd av ondska — vad kan
det vara för nummer på huset? Vad är det jag ser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
