Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en offentlig utställning av galanterivaror; min sköna
okända, måhända är det upprörande av mig, men
jag följer ljusfloden... Hon har glömt, vad som
försiggått, ack ja, när man är sjutton år, när man i
denna lyckliga ålder är ute för att göra inköp, när
man vid varenda sak, stor eller liten, som man tager
i handen, knyter en outsäglig glädje, då glömmer
man lätt. Hon har ännu icke sett mig; jag står vid
andra ändan av disken, långt borta för mig själv.
Det hänger en spegel på den motsatta väggen, hon
tänker icke därpå. Huru troget har den ej återgivit
hennes bild, likt en ödmjuk slav, som visar sin
hängivenhet genom trohet, en slav, för vilken väl hon
har betydelse, men som icke har betydelse för henne,
som väl vågar fatta henne, men icke omfatta henne.
Ack, denna olyckliga spegel, som väl kan gripa
hennes bild, men icke henne, som icke i lönndom
kan gömma hennes bild, och dölja den undan världen,
utan som tvärtom endast kan förråda den för andra,
liksom nu för mig! Vilket kval, om en människa
vore danad på sådant sätt! Och är det likväl icke
många människor, som äro sådana, som ingenting
äga utom i det ögonblick de visa det för andra, som
blott gripa ytan, icke väsendet, som förlora
alltsammans, när detta visar sig, liksom denna spegel skulle
förlora hennes bild, om hon genom ett enda
andedrag skulle förråda sitt hjärta för den. Och därest
en människa icke vore i stånd att äga en minnets
bild till och med i närvarandets ögonblick, så måste
han ju alltid önska sig borta från skönheten och icke
så nära, att det jordiska ögat ej kan se, huru skönt
det är, som han famnar och som det jordiska ögat
har tappat ur sikte, som han väl vad den utvärtes
synen angår kan vinna tillbaka genom att avlägsna
det ifrån sig, men som han också då kan hava för
själens öga, när han icke kan se föremålet, därför
att det är honom för nära, när läpp slutes mot
läpp... Huru skön är hon dock icke! Stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
