Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
att göra annat än det vilken kavaljer som helst skulle
ha gjort — tillbjuda er min paraply. — — — Vart
tog hon vägen? Utmärkt, hon gömde sig nere vid
portvaktens dörr. — Vilken förtjusande liten snärta,
så munter och så förnöjd. — ”Kanske ni skulle
kunna ge mig upplysning om en ung dam, som just
nu stack fram huvudet ur den här porten, tydligen
strandsatt på en paraply? Det är henne jag söker,
jag och min paraply.” — Ni skrattar. — Tillåter ni
kanske, att jag sänder min betjänt för att hämta den
i morgon, eller befaller ni, att jag anskaffar en vagn?
— Ingenting att tacka för, endast enkel hövlighet.
— Ett av de muntraste flickebarn jag sett på mycket
länge, hennes blick är så barnslig och ändå så käck,
hennes väsen så intagande, så ärbart, och ändå
förefaller hon nyfiken. — Gå med frid, mitt barn, därest
det icke fanns en grön kappa till, så kunde jag nog
ha önskat att stifta en närmare bekantskap. — Hon
tar vägen nedför stora Kjöbmagergade. Vad hon
var obesmittad och tillitsfull, utan ett spår av
tillglordhet! Se blott hur lätt hon går, hur vackert
hon kastar med nacken — den gröna kappan fordrar
självförnekelse.
Den 15.
Tack, goda slump, tag min tack! Rak var hon
och stolt, hemlighetsfull och tankerik var hon som
en gran, en telning, en tanke, som djupt från jordens
innanmäten skjuter upp mot himlen, oförklarad,
oförklarlig för sig själv, en odelbar helhet.
Bokträdet sätter krona, dess löv förtälja om vad som
försiggått under densamma, granen har ingen krona,
ingen historia och är sig själv en gåta — på samma
sätt var också hon. Hon var sig själv, dold i sig
själv, själv steg hon upp ur sig själv, en vilande
stolthet var där i henne som granens dristiga flykt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
