Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ni intet nöje därav, säger ni, ni göra det ju inte för
er egen skull... Nåväl, jag går med, men under
två villkor! För det första! Det bor vid Kongens
Nytorv en ung flicka. Hon är mycket vacker, men
är på samma gång oblyg nog att inte vilja älska mig,
ja, vad värre är, hon älskar en annan, och det går
så långt, att de promenera med varandra under
armen. Klockan ett vet jag, att han skall hämta
henne. Nu skola ni lova mig, att de värsta
bråkmakarna bland er gömma sig någonstädes i närketen
ända till det ögonblick han i sällskap med henne
kommer ut ur porten. Just som de skola till att
bege sig nedåt Store Kongensgade, störtar sig ett
detachement fram och tar på det hövligaste sätt i
världen hatten av ’huvudet på honom och för den
med jämn fart på precis en alns distans framför
honom — icke hastigare, ty då kunde det tänkas,
att han ginge tillbaka. Han tror alltjämt, att han I
nästa sekund skall få tag i den; han icke ens släpper
hennes arm. På detta sätt föra ni honom och henne
fram genom Store Kongensgade, längs Volden till
Nörre port, till Höibroplads... Hur lång tid det
kan ta? Jag tänker så där omkring en halvtimme.
På slaget halv två kommer jag från Östergade. När
ert detachement väl fört de älskande mitt ut på
Höibroplads, anställes ett häftigt anfall på dem,
varunder ni också passa på och rycka av hennes hatt,
bringa oordning i hennes lockar och bortföra hennes
schal — allt under det hans hatt gladeligen går
allt högre och högre till väders. Kort sagt, ni
anställa en förvirring sådan, att icke bara jag, utan
hela den goda menigheten brister ut i gapskratt och
hundarna börja skutta och tonväktarn sätter till
med att klämta. Nu ställa ni till på så vis, att
hennes hatt kommer rakt emot mig och jag blir den
lycklige, som får överräcka den. — För det andra!
Den avdelning, vilken följer mig, lyssnar till minsta
vink av mig, håller sig noga inom det passandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
