Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållning är, dess mera lida de unga flickorna därav...
Mina vackra damer, kan icke jag få stå till tjänst
med ett gott råd? Låt ni er tillkommande man och
svåger vara, försök att gå för er själva, och ni skall
se, att ert nöje på det viset skall bli mycket större...
Blås nu litet saktare!... Så de tumla sig i vindens
böljor! Snart figurera de emot varandra på sidan
ned genom gatan — kan någon dansmusik
frambringa en mer uppsluppen munterhet? Och vinden
utmattar likväl icke utan stärker... Nu skynda de
för fulla segel vid varandras sida ned genom gatan
— kan någon vals mera förföriskt rycka en ung
flicka med sig? Och vinden tröttar likväl icke,
utan bär... Nu vända de sig om efter mannen och
svågern... Icke sant, litet motstånd skadar inte?
Man strider gärna för att komma i besittning av det
man älskar, och man vinner nog också vad man
kämpar efter, ty det är en högre styrelse, som
bispringer kärleken — därför har mannen också
vinden med sig... Har jag icke utfunderat detta
riktigt? När man själv har vinden i ryggen, då
kan man i hastigheten ryckas ett stycke förbi den
älskade, men när man har den mot sig, kommer
man i en angenäm rörelse, när man flyr hän till
den älskade — vindpustarna komma en att synas
friskare, mera frestande och mera förförisk, den
kyler läppens frukt, vilken helst bör njutas kall,
därför att den själv är så het, liksom champagne
hettar på samma gång den nästan isar... Så de
skratta och prata — och vinden rycker orden från
deras läppar — inte ha de något att tala om nu!
— och de skratta på nytt och väja för vinden och
hålla fast i hatten och ge akt på fötterna... Håll
nu upp, så att töserna inte bli otåliga på oss och
förargade eller rädda! — — Rätt så, hurtigt framåt,
högra benet först, vänstra sedan... Så dristigt och
käckt hon ser sig omkring mot världen!... Ser
jag orätt, eller håller hon inte en under armen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
