- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
101

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

vråarna, nej, man sitter omkring ett stort runt bord.
Även jag gör min till att behandla Cordelia på
samma vis; till den ändan måste jag i hög grad göra
våld på mig själv. Det vore i sanning upprörande,
om jag tillät mig att på det sättet förnärma hennes
djupa kvinnlighet. För något dylikt skulle jag göra
mig själv större förebråelser än därför att jag
bedrar henne. Över huvud kan jag tillförsäkra varje
ung flicka, som vill förtro sig åt mig, en fullkomligt
estetisk behandling: blott att det slutar med att hon
blir bedragen; men detta tillhör också min estetik,
ty antingen bedrar flickan mannen eller mannen
flickan. Det skulle vara ganska intressant om det
medelst statistik över berättelserna i sagor, sägner,
folkvisor och mytologier kunde konstateras om det
oftare är en flicka som är trolös eller en man.

Den tid Cordelia kostar mig ångrar jag
ingalunda, ehuru den för visso icke är liten. Varje
möte kräver ofta långa förberedelser. Jag
upplever med henne en kärleks tillblivelse. Själv är
jag nästan osynligt tillstädes, när jag i synlig måtto
likväl sitter vid hennes.sida. Som när en dans,
som egentligen skall dansas av två, endast dansas
av en, sådant är mitt förhållande till henne. Jag
är nämligen den andre dansaren, ehuru osynlig.
Hon rör sig som i drömmar, och dock dansar hon
med en annan; och denne andre, det är jag, som
för så vitt jag är synligt närvarande är osynlig och
för så vitt jag är osynligt närvarande är synlig.
Rörelsen fordrar en moiti&; hon böjer sig hän till
honom, hon räcker honom handen, hon flyr, hon
närmar sig åter. Jag tar hennes hand, jag
fullständiggör hennes tanke, som dock är
fullständiggjord i sig själv. Hon rör sig i sin själs egen melodi;
jag är blott orsaken till att hon rör sig. Jag är

icke erotisk, det skulle blott väcka henne, jag är
- böjlig, smidig, opersonlig, nästan som en stämning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free