- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
120

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

dock, hur längtar jag icke! Jag längtar, när jag
beger mig till dig, jag längtar, när jag lämnar dig,
till och med när jag sitter vid din sida, längtar jag
efter dig. Kan man då längta efter vad man har?
Ja, när man betänker, att man i nästa ögonblick
kanske icke längre har det. Min längtan är en evig
otålighet. Först om jag hade genomlevat alla
evigheter och förvissat mig om att du i vartenda
ögonblick tillhörde mig, först då skulle jag vända åter
till dig och med dig genomleva alla evigheter och
visserligen icke äga tålamod nog att under ett enda
ögonblick vara skild ifrån dig utan att längta, men
tålamod nog att sitta lugn vid din sida.

Din Johannes.

Min Cordelia!

Utanför porten håller en kabriolett, helt liten,
men för mig större än hela världen, då den är stor
nog för två, förspänd med ett par hästar, vilda och
tygellösa som naturkrafter, otåliga som mina lidelser,
djärva som dina tankar. Om du vill, så för jag dig
bort — befaller du, min Cordelia? Din befallning
är den lösen, som löser tömmarna och lusten att fly.
Jag för dig bort, icke till nya människor från de
gamla, utan bort ur världen — hästarna stegra sig;
vagnen reser sig, hästarna stå lodrätt nästan över
våra huvuden; vi åka genom molnen in i himlen;
det susar omkring oss; är det vi, som sitta stilla,
och hela världen, som rör sig, eller är det vår egen
dristiga flykt? Svindlar det för dig, min Cordelia,
så håll fast dig vid mig; mig fattar icke svindeln.
I andlig mening fattar en aldrig svindeln, när man
blott tänker på ett enda föremål, och jag tänker
endast på dig — i lekamlig mening fattar en aldrig
svindeln, när man fäster ögat på ett enda föremål,
pch jag ser endast på dig. Håll fast dig; om världen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free