Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ned mot bröstet, barmen häver sig för att komma
det till hjälp — min Cordelia! Du har förstått mig,
du har förstått mig fullkomligt, bokstavligt, icke ett
grand har undgått dig! Skall jag spänna mitt öras
sträng och låta din stämma förvissa mig därom?
Skulle jag kunna tvivla? Skall du gömma denna
hemlighet, vågar jag lita på dig? Man berättar om
människor, som genom gräsliga förbrytelser invigt
varandra till ömsesidig tystnad. Dig har jag
anförtrott en hemlighet, som är mitt liv och mitt livs
innehåll, har du intet att anförtro mig, som är så
betydelsefullt, så skönt, så kyskt, att övernaturliga
krafter skulle sätta sig i rörelse, om det bleve förrått ?
Din Johannes.
Min Cordelia!
Himlen är höljd av moln — mörka regnmoln
rynka sig som svarta ögonbryn över ett lidelsefullt
ansikte, skogens träd röra sig, skakade av oroliga
drömmar. Du har försvunnit för mig i skogen.
Bakom varje träd ser jag ett kvinnligt väsen, som
liknar dig, men kommer jag närmare, döljer det sig
bakom nästa träd. Vill du icke samla dig och visa
dig för mig? Allt förvirras för mig; skogspartierna
förlora sina klara konturer, jag ser allt såsom ett
hav av dimma, där kvinnliga väsen, som likna dig,
överallt visa sig och försvinna. Dig ser jag icke,
du rör dig alltjämt i böljor för min syn, och dock är ’
jag lycklig redan vid var enstaka bild av dig. Vari
ligger det — är det ditt väsens rika enhet, eller mitt
väsens fattiga mångfald? — Är det att älska dig
icke att älska en värld?
Din Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
