Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
sidan av mig. I så fall överlämnar jag heia vagnen
åt er och sitter själv på kuskbocken, glad över att
få föra er till er bestämmelseort. — Er halmhatt
erbjuder icke något tillräckligt skydd mot en blick
från sidan; det är förgäves som ni böjer ert huvud
ned, jag beundrar dock den sköna profilen. — Är det
icke förargligt, bonden hälsar på mig? Men det är
ju i sin ordning, att bonden hälsar på en förnäm
herre. — Så lätt slipper ni inte undan, här är ju
en krog, en hållplats till och med, och en forbonde
är på sitt vis en alltför gudfruktig person för att han
icke skulle in ett slag och förrätta sin andakt. Nu
skall jag taga mig an honom. Jag har en ovanlig gåva
att intaga forbönder. O, måtte det också lyckas mig
att behaga er! Han kan icke motstå min
proposition, och när han har antagit den, så kan han icke
motstå verkningen därav. Kan icke jag åstadkomma
det, så kan min betjänt. — Nu beger han sig in i
skänkrummet, och ni blir ensam kvar uppe på
vagnen. — Gud vet, vad det är för en tös! Skulle
det kunna vara en liten borgarsnärta, en liten
klockardotter kanske? Om det är händelsen, så är hon
ovanligt vacker och ovanligt smakfullt klädd för att
vara klockardotter. Den klockaren måste vara en
förmögen man. Någonting faller mig in, skulle det
kanske vara en liten fullblodsfröken, som ledsnat
på att åka i ekipage och kanske beslutat företa en
promenad till fots ut till lantstället samt nu på samma
gång vill pröva på ett litet äventyr? Icke omöjligt,
dylikt har hänt förr. — Bonden har icke reda på
någonting, han är ett nöt, som bara förstår sig på
att dricka. Ja, ja, drick han bara, gubben min, det
är honom väl unt. — Men vad är det jag ser, det
är ju ingen mer eller mindre än jungfru Jespersen,
Hansine Jespersen, dotter till grosshandlarn inne i
stan. Herre Gud, vi båda känna ju varandra. Det
var henne jag en gång råkade i Bredgade, hon åkte
baklänges, hon kunde icke få upp fönstret; jag tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
