- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
137

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

upp mina glasögon och hade nu det nöjet att följa
henne med min blick. Hennes ställning var mycket
genant, det var så många i vagnen, att hon icke
kunde röra sig, och ropa vågade hon antagligen icke.
Er nuvarande ställning är icke mindre genant. Vi
båda äro bestämda för varandra, det är tydligt. Det
skall vara en liten romantiskt anlagd flicka; hon är
bestämt ute på egen hand. — Där kommer min
betjänt tillbaka med forbonden. Han är alldeles
drucken. Så avskyvärt, vilket ruskigt patrask, dessa
forbönder! Ja, och ändå existerar det ännu värre
människor än forbönder. — Se så där, nu blir det
till att åka, skall ni se! Ni blir nog själv tvungen
att sköta tömmarna, det blir ju riktigt romantiskt.
— Ni tillbakavisar mitt anbud, ni påstår, att ni kör
miycket gärna. Ni bedrar mig inte; jag märker nog,
hur full av sjutton ni är. När ni kommit ett stycke
fram på vägen, så hoppar ni av, inne i skogen kan
man lätt hitta ett gömställe. — Min häst skall sadlas;
jag följer er till häst. — Se så, nu är jag färdig,
nu kan ni vara säker för varje överfall. — Bli nu
inte så förskräckligt rädd, iag vänder strax tillbaka
igen. Jag ville bara ingjuta litet ångest i er, för att
er naturliga skönhet därigenom skulle förhöjas. Ni
har ju inte reda på att det är jag som låtit supa
bonden full, och jag har ju icke tillåtit mig ett enda
förnärmande ord mot er. Ännu kan allt bli gott igen;
jag skall nog ge saken en sådan vändning, att ni
kan skratta åt hela historien. Jag önskar blott en
liten situation med er; tro aldrig, att jag överrumplar
någon flicka. Jag är en vän av frihet, och vad jag
icke fritt erhåller, det bryr jag mig inte det minsta
om. — ”Ni inser nog själv, att det inte går an att
fortsätta resan på det sättet. Jag skall själv på jakt,
därför år jag till häst. Min vagn står emellertid
förspänd och i ordning där borta. Om ni så befaller,
skall den på ögonblicket vara här och föra er, vart
ni önskar. Dess värre kan jag icke själv ha nöjet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free