Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tio mark... det finns minsann mången förnäm dam,
som inte äger maken... franska handskar... en
sidenparaply... Och en sådan flicka skulle icke vara
förlovad ... Det är ju någonting orimligt.
Missminner jag mig inte alltför mycket, så tyckte Jens
också inte så litet om er, Jens vet ni väl, Jens hos
grosshandlarn i tredje våningen... Jojomän, där
slog jag huvudet på spiken... Men varför förlovade
ni er då inte, Jens var ju en vacker karl och hade
en bra plats, kanske hade grosshandlarn med tiden
hjälpt honom till att bli poliskonstapel eller kalfaktor,
det kunde ju blivit ett rätt gott parti... Skulden är
bestämt er egen, ni har varit för hård mot honom...
— ”Nej, men jag fick reda på att Jens hade varit
förlovad en gång förut med en flicka, som han alls inte
skall ha varit snäll emot.”... Vad är det ni säger,
vem skulle ha trott, att Jens var en sådan otäcking...
Jo jo, de där gardisterna... de där gardisterna, det
är ingenting att lita på... Ni bar er fullkomligt
riktigt åt, en flicka sådan som ni är mycket för god
för att kastas i armarna på vem som helst... För
resten kommer ni nog helt säkert att göra ett bättre
parti, det går jag i god för. — — Hur står det till
med fröken Juliane? Jag har inte sett till henne
på så länge. Min vackra Marie kunde helt visst
stå mig till tjänst med en eller annan upplysning...
för att man själv haft olycka i kärlek bör man inte
därför sakna deltagande för andra... Här är så
mycket folk... jag vågar inte tala med er om den
saken här, jag är rädd att någon skall stå och lyssna
på mig... Hör på ett ögonblick, min vackra Marie
... Se här ha vi platsen, i denna skuggiga gång,
där träden snärja sig tillsammans för att dölja oss
för andra, här, där vi icke se någon människa och
icke höra någon människoröst, utan endast ett sakta
återljud av musikens toner... här vågar jag tala
om min hemlighet... Inte sant, om inte Jens hade
varit en dålig människa, så hade du gått med honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
