Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
tid alltid med dylikt prat, som sedan också blir den
sammanhållande tråden i deras pratsamma
äktenskap. Detta prat är också initiativet till och
underpanten på att i deras äktenskap den hemgift icke
skall saknas, vilken Ovidius omtalar: dos est uxoria
lites.!
Och skall det talas, är det nog, om en talar.
Mannen skall tala och därför vara i besittning av
några av de krafter, vilka funnos i den gördel,
varmed Venus bedårade: samtalets gåva och det
ljuva smickret, det vill säga det insinuanta.
Härav följer ingalunda, att Eros är stum, eller
att det skulle vara erotiskt oriktigt att samtala,
endast att samtalet självt skall vara erotiskt och
icke förlora sig i uppbyggliga betraktelser över
livsutsikter och så vidare, och att samtalet dock i
grunden endast skall anses såsom en vila från den
egentliga erotiska gärningen, såsom ett tidsfördriv,
icke såsom det högsta. Ett sådant sätt att samtala,
ett sådant confabulatio, är på sitt vis gudomligt, och
jag för min del kan aldrig tröttna på att samtala
med en ung flicka. Det vill naturligtvis säga, jag
kan tröttna på en särskild ung flicka, men aldrig
på att samtala med unga flickor i allmänhet. Det
är för mig en lika stor omöjlighet som att tröttna
på att andas. Det som egentligen är det
egendomliga med dylika samtal är konversationens vegetativa
växt. Samtalet håller:sig vid marken och har intet
egentligt föremål, tillfälligheten är lagen för dess
rörelser — men tusenskön namnet på det självt
och på dess verkningar.
! Hustruns hemgift är trätor (Owidius’ Ars amandi).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
