- Project Runeberg -  Förförarens dagbok /
155

(1919) [MARC] Author: Søren Kierkegaard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade: antingen passa vi för varandra och det finns
verklig sympati, då inser du, att vi icke passa för
varandra; eller också passa vi icke för varandra,
och då inser du att vi icke passa för varandra. Det
var en njutning att se, hur de unga flickorna brydde
sina hjärnor för att fatta detta gåtfulla tal, och dock
märkte jag tydligt, att det var ett par ibland dem,
som ypperligt förstodo det; ty beträffande frågan
om förlovningars upphävande är varje ung flicka en
stor kasuist. — Ja, jag tror i sanning att det skulle
vara lättare för mig att disputera med fan själv än
med en ung flicka, när frågan rör sig om, i vilka
fall man bör upphäva en förlovning.

I dag var jag hos henne. Brådstörtat, med
tankens snabbhet kastade jag genast in samtalet på
samma föremål, varmed jag i går hade sysselsatt
henne, i det jag åter sökte bringa henne i extas.
”Det var en anmärkning jag redan i går ville ha
gjort; den föll mig in, när jag var gången.” Det
lyckades. Så länge jag är hos henne, finner hon
njutning i att höra på mig; när jag gått, märker hon
väl, att hon är bedragen, att jag är förändrad. På
det viset drar man ut sina aktier. Detta sätt är
bakslugt, men i hög grad ändamålsenligt, liksom
alla indirekta metoder. Hon kan gott förstå, att
något sådant som det, varom jag talar, kan
sysselsätta mig, ja, för ögonblicket kan det intressera henne
själv, men dock bedrager jag henne på det egentliga
erotiska.

Oderint, dum metuant,[1] som om endast fruktan
och hat hörde tillsammans, under det fruktan och
kärlek alls intet hade med varandra att göra, som
om det icke var fruktan, som gjorde kärleken
intressant? Hurudan är den kärlek, med vilken vi
omfatta naturen, är det icke en hemlighetsfull ångest


[1] Må de gärna hata, blott de frukta, en vers av en romersk
tragiker, som Caligula brukade citera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:40:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forfdagb/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free