Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Jehovah tog ett av mannens revben. Hade han till
exempel tagit av mannens hjärna, så hade visserligen
kvinnans syfte fortfarande legat utom henne själv,
men detta var icke, att hon skulle vara ett
hjärnspöke, utan något helt annat. Hon blev kött och
blod, men just därigenom faller hon in under
bestämningen natur, vilkens syfte väsentligen ligger
utom den själv. Först genom kärlekens beröring
vaknar hon, före den tiden är hon dröm. I denna
drömexistens kan man dock åtskilja tvenne stadier;
det första är det, då kärleken drömmer om henne,
det andra är det, då hon drömmer om kärleken.
Såsom en varelse, vars syfte ligger utom henne
själv, är kvinnan angiven genom sin rena
jungfrulighet. Jungfrulighet är nämligen någonting som för
så vitt det är i sig självt, egentligen är en abstraktion
och blott visar sig i relation. Detta gäller också den
kvinnliga oskulden. Man kan därför säga, att kvinnan
i detta tillstånd egentligen är osynlig. Som bekant
existerade det ej heller någon bild av Vesta, den
gudinna, vilken närmast betecknade den egentliga
jungfruligheten. Denna existens är nämligen estetiskt
svartsjuk på sig själv — liksom Jehovah är det
etiskt — och vill icke, att det skall finnas någon bild
av eller ens någon föreställning om den. Denna
motsägelse, att den, som är till för en annan, i sig
själv icke är, och liksom först framträder genom
denne andre, är i logiskt avseende helt och hållet
i sin ordning, och den, som förstår att tänka logiskt,
skall icke störas av, utan glädjas över densamma.
Den, som däremot tänker ologiskt, kan gärna inbilla
sig, att den, som är till för en annan, är i den timliga
mening, varmed man kan säga det om ett enskilt
föremål, som jag förnimmer. ’
Detta kvinnans varande betecknas med rätta
såsom behag, ett uttryck, som erinrar om det
vegetativa livet; hon är såsom en blomma, som poeterna
älska att uttrycka sig, och till och med det andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
