Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1483—1526 - Johannes Fabri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet 1493 hos Stephan Arndes i Lübeck trycka ett graduale (av
Klemming orätt daterat 1490 och tillskrivet Ghotan), och
Lin-köpingsstiftet tryckte samma år, 1493, ett breviarium i
Nürnberg hos G. Stuchs; också här utlovades fyrtio dagars avlat
åt köparen.
Så snart Fabris tryckeri kommit i gång, mottog det flera
viktiga beställningar, först från Strängnässtiftet, vars
breviarium blev färdigt i augusti 1495. Biskop Conrad Rogges
företal till detta arbete är ganska märkligt. Dels var det,
skriver han, en stor brist på breviarier i stiftet, dels voro de
exemplar, som funnos, sinsemellan ganska olika, så att det
uppstått »confusio et scandalum». Med domkapitlets
enhälliga bifall hade biskopen därför hos Johannes Fabri i
Stockholm låtit trycka ett korrekt breviarium. Detta såldes på
rekvisition hos sakristanen vid domkyrkan, och där skulle
varje präst inom två månader tillhandla sig ett exemplar, som
avyttrades »pro levi taxato precio». De, som icke inom
föreskriven tid gjort detta, skulle dels exkommuniceras, dels böta
tre marker rent silver, under det att köparen däremot erhöll
fyrtio dagars avlat. Antagligen hade detta effekt, så att den
biskoplige förläggaren blev av med sitt lager. Intressant
är upplysningen, att dylika böcker försåldes genom
domkyrkans sakristan, ty detta var väl regel vid alla
ritualböcker.
Även Uppsalastiftet passade på tillfället att hos Fabri trycka
sitt breviarium, som blev färdigt på hösten 1496.
Ärkebiskopens företal är av samma art som Conrad Rogges, ehuru
förläggarpuffarna och straffbestämmelserna mot »rebellerna»
uteslutits. Men däremot meddelas, att ärkebiskopen även låtit
ombestyra exemplarens bindning; förmodligen var det regel,
att alla dessa ritualböcker försåldes bundna, och detta
förutsätter, att en bokbindare varit fästad vid tryckeriet eller att
boktryckarna i regeln också varit kunniga i bokbinderi.
Märkligast är dock ett andra företal — av breviariets »corrector»,
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
