Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1520—1611 - Kungligt boktryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tilförende vnder Tiyckeriedt legat haffuer eller någon
annen, ther han årligen här effter kunne anname sitt
vnder-håld, och eliest bekomme wederlagh för thett honom tilbake
står.» Tryckarens lön hade, såsom härav synes framgå,
utgått från indraget tionde. Huru han avlönats, innan Gustav
Vasa börjat indragningen av kyrkans egendom, d. v. s. 1526
och 1527, vet man ej, men på tal om Nya Testamentet skola
vi återkomma till denna fråga.
Skyldigheten för boktryckaren att för sitt årsunderhåll
avlöna tryckeripersonalen framgår bl. a. av Torbjörn Klockares
nyss citerade inlaga. Någon gång synes han dock hava fått
hjälp, ty i 1581 års räkenskaper upptages Anders
Torstens-son Bokeprentares lön till ro daler och dess »mestersven»
till 1 daler. Att boktryckaren var skyldig att gratis trycka
ett visst antal ark, synes av ett brev från Gutterwitz, som
Klemming i sitt nyss citerade arbete meddelat (s. 156).
Gutterwitz klagar här över, att anslaget blivit nedsatt från r6o
tunnor spannmål till 3772. Om han arbetat för andra, skulle
han under året hava förtjänat 150 till 200 daler, och vidare
hade han måst giva kost och lön åt en gesäll. Att fortfara
härmed var honom icke möjligt, så vida anslaget ej höjdes
till 100 tunnor. För det mindre underhållet kunde han väl
åt Kungl. Maj:t trycka åtskilliga mandater och mindre
traktater på en, två, tre, fyra eller fem ark, sådana som vanligen
publicerades i riket. Men om Kungl. Maj:t ville trycka
arbeten på en tio å tolv ark såsom den sist utgivna
Renuncia-tionen och detta i många exemplar, så önskade han att bliva
betald med fyra mark per ark. I och för sig var ju en dylik
begäran mycket naturlig, och principen tillämpades ock, som
vi skola se, under 1600-talets senare del.
Vi kunna nu fråga, huru regeringen såsom förläggare skötte
försäljningen av de skrifter, som utgå vos på dess förlag.
Härom hava vi endast få uppgifter, men dessa torde kunna
suppleras genom en jämförelse med förhållandena före och
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
