Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1520—1611 - Statens förlagsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de två förstnämnda böckerna — rent religiösa skrifter och
hava antagligen förlagts av författaren eller boktryckaren,
troligen av den senare, som med tämligen stor säkerhet kunde
räkna på en god avsättning av böcker, som behandlade så
aktuella frågor. Men två andra skrifter torde däremot med
skäl kunna betraktas såsom officiella, först Olavus Petris
kröningspredikan och vidare ett nytt Sendebreff till Paulus
Heliæ, som direkt anfallit konung Gustav, vars sak Olavus
Petri här försvarar. I bägge fallen hade Olavus Petri
tydligen gripit till pennan på konungens egen uppmaning, och
att båda skrifterna till en god del utdelats av konungen själv,
torde få anses som säkert. Jag förmodar därför, att 1528
års förlorade räntekammarbok innehållit en »Skenckning»:
Mester Oloff Petri till prenteridh — så och så många
marker.
För de närmast följande åren finnas räntekammarböckerna
kvar, om än med luckor, men i dem förekommer intet om
tryckeriet eller om betalning för något pränt, och det vill
därför synas, som om konungen ekonomiskt ställt sig alldeles
utanför litteraturen samt överlämnat förlagsverksamheten åt
det enskilda initiativet. Icke ens ett sådant arbete som
handboken trycktes på regeringens bekostnad, utan tydligen
såsom en privat affär. Och troligen lönade den sig ganska
bra, ty efter den första upplagan, som utkom 152g, utkommo
intill 1557 ytterligare åtminstone fem upplagor. Detsamma
gäller psalmboken, vars första upplaga utgavs 1526, men
som under 1500-talet trycktes i ytterligare åtminstone elva
upplagor. Någon risk för en boktryckare eller bokförare
att våga sig på ett dylikt förlag fanns således icke, och,
såsom vi redan sett, tyckas också bokbindaren Henrik Schulte
hava varit förläggare till 1543 års psalmbok och bokbindaren
Pawel Knuffloch till handboken av 1548. Denna tids
förläggare hava vi därför troligen att söka bland de driftiga
tyska bokbindare, som slagit sig ned i Stockholm. Men att
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
