Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1611—1718 - Bibeltryckstunnan och Antikvitetskollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schroderus dylika, ty han måste ju leva, men han hade dock en
känsla av, att kulturen krävde något mera, och de arbeten av
Livius, Comines, Guevara m. fl., som han införlivade med vår
litteratur, bidrogo dock att höja denna upp på ett högre plan.
Tyvärr kom ej hans och Gustav Adolfs plan att
fullföljas, i det att bibeltiyckstunnan, d. v. s. litteraturfonden,
1637 indrogs. Men trettio år senare upptogs planen ånyo i
samband med inrättandet av Collegium Antiquitatum (1667)
och det då vaknande intresset för våra fornlämningar.
Kollegiet var närmast en antikvarisk vetenskapsakademi, som
dels skulle insamla isländska sagor, krönikor, runstenar m. m.,
dels även publicera arbeten såsom lexica, krönikor, »götiska»
sagor m. m. Varje år skulle kollegiet till regeringen inlämna en
redogörelse för sin verksamhet. När nu — heter det vidare
— »något kan blifwa ferdigt och så utarbetat, at thet af trycket
utgå må, effter som en eller annans förmögenhet til äfwentyrs
icke kan wara at sielf draga kostnaden ther af, så will och
Kongl. Maj:t ingen med sådant graverat hafwa, utan effter
undfången underrättelse ther af nådigst ställa den förordning,
at thet som lättast och bäst må blifwa tryckt och uplagt».
Regeringen avgav således härmed ett visserligen allmänt löfte
att bekosta tryckningen av, praktiskt taget, hela denna tids
vetenskapliga litteratur — ty denna var i stort sett ännu blott
historisk och arkeologisk — ehuru man ännu icke, såsom den
tiden brukades, gav anvisning på någon bestämd inkomsttitel,
varifrån medlen skulle tagas. Men kollegiet hänvisade själv
på bibeltryckstunnan och påpekade, att bibeln numera ej
»publicis sumptibus» trycktes, »emedan Boketryckare på
egen bekostning gärna sådant göra» (Palmsköld T. 103, s. 554).
Men först genom statskontorets skrivelse den 20 maj 1674
återupplivades bibeltryckstunnan, som sedan 1637 icke utgått,
och anslogs åt Collegium Antiquitatum såväl till löner som
till tryckningskostnader. Men prästerskapet, som under
mellantiden varit befriat från denna pålaga, gjorde naturligtvis mot-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
