Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1611—1718 - Censuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wnderdånligste beder, att E. M:tt nådeligenn teckes gifwa
migh E. M:tz nådige öpne bref till Höglärd Doctorem
Pau-linum Biskopen i Strengnäsz min besynnerlige godhe wänn,
at iag må några Exemplaria obehindratt förytra till några
kyrkior vthj saligh hooz Gudh och högloflig i åminnelsze
H. F. Nådesz Förstendömme.» Icke ens en biskop kunde
således i ett annat stift sälja en likpredikan utan särskilt
tillstånd. I de privilegier, som utfärdades för de olika
stifts-tryckerierna, inrycktes också alltid denna biskopliga
censurrätt. I Uppsala utövades den av konsistorium eller
vederbörande fakultets dekanus, och denna teologiska censur var
ofta mycket småsinnad. I Stockholm med dess jämförelsevis
många tryckerier fanns dock en särskild, världslig censor.
År 1630 fick nämligen, såsom vi sett, Schroderus
»Inspec-tionen medh alt det som skal vthgåå af tryckedt i Stockholm,
och ingen fördrijste sigh någhot att oppläggia medh mindre
det blifwer af be:te Schrodero censureradt». Denna censur
tyckes emellertid hava varit ytterst lindrig.
Vid århundradets mitt skärptes försiktighetsmåtten mot
litteraturen. Dels var tidens månghövdade granskningsrätt ju
ganska olämplig och stridande mot regeringens
centralisations-strävanden, dels hade åtskilliga av biskoparna själva råkat
trycka för regeringen misshagliga böcker — så Rudbeckius,
Paulinus, Johannes Matthiæ och Terserus, och de båda
sistnämnda hade t. o. m. för missbruk av tryckfriheten blivit
avsatta. I kansliordningen av 1661 stadgades därför, att två
exemplar av varje tryckt skrift skulle till Kanslikollegiet
insändas att där granskas. I det året därpå utfärdade första
censurplakatet mildrades detta väl därhän, att mindre viktiga arbeten
skulle på var ort granskas av den, som Kungl. Maj:t därtill
förordnade, men viktigare arbeten skulle däremot före
tryckningen insändas till kansliet att där före tryckningen
censureras och först senare tryckas, så vida ej något varit mot
dem att anmärka. Genom en ny förordning av 1667
utsträck-244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
