Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren före 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I anseende hwartill Collegium ansedt ganska otjenligit wara
att låta denna skrift i dagsljuset framkomma, och förehades
under discourserna, huru denna af Mannercrantz ådagalagda
djerfhet anses borde.» Kanslikollegiet ville emellertid ej »döma
honom efter som hans utlåtelser tycktes förtjäna», men
hoppades, att denna mildhet skulle hava den påföljd, »att
Mannercrantz erkänner sin förbrytelse».
Då emellertid Mannercrantz i stället för att erkänna
förbrytelsen uppvaktade kollegiet med en längre supplik, vari han
bl. a. framhöll, att Owäldug Swensk förträffligt lämpade sig
såsom supplement till Ärlig Swensk, togs frågan den 2 juni ånyo
upp i kollegiet, och kanslirådet von Hermansson föredrog då
ett dictamen ad protocollum, vilket är en hel avhandling,
där han punkt för punkt försvarar Ärlig Swensk och
vederlägger Mannercrantz, som tillåtit sig att sätta i fråga, om
medborgarnas frihet här i Sverige verkligen vore så stor, som
det uppgavs.
Då von Hermansson slutat, tackade kanslikollegiet honom
för hans möda och instämde till alla delar i hans grundliga
anmärkningar. Collegium — heter det vidare mycket
vackert —, »öfwertygadt at tryckfrihet är oskiljaktig både ifrån
Nationens frihet och Literaturens upkomst», ville icke fästa
sig vid själva skrivarten, men då auctor kom med ogrundade
föregivelser mot rikets grundlagar, tillmälen mot Rikets råd
och oanständiga utlåtelser mot en annan auctor, så måste
kollegiet genom en särskild skrivelse till censor librorum
ålägga denne att tillse, att skriften på »det eftertryckligaste
sätt skulle förbjudas till at utkomma antingen genom tiycket
eller uppå hwad sätt det och hälst wara månde»; själva
manuskriptet skulle av censor förvaras.
Sedan Oelreich på detta sätt befriats från en besvärlig
kritiker, övergick man till frågan om den personliga
straffpåföljden för Mannercrantz. Ekeblad trodde då det vara klokast
att låta det stanna vid förbudet, ty »Hans Excellence ansåg
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
