Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren före 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin person med föragt calomnier, och gåfwe et rent
sam-wete den bästa satisfaction wid sådana tilfällen». Tack vare
dessa rena samveten slapp Mannercrantz också undan. Men
hans kritik av Ärlig Swensk kom aldrig till allmänhetens
kännedom, och detta tillvägagångssätt får sin rätta belysning
genom en annan alldeles samtida episod. Då den
beskedlige Adolf Fredrik i rådet beklagade sig över Ärlig Swensk
och hemställde, om icke tidningen borde granskas av
justitie-kansleren, förenade sig rådet med Höpken, som då yttrade
de vackra orden: »att rättigheten att skrifwa om
constitu-tionen och regeringssättet wore ett essentiale af friheten». Så
frisinnad var man, då det gällde majoritetens åsikter.
För att dessa bättre skulle spridas, befallde Kungl. Maj:t
den 10 februari 1757 kanslikollegiet att låta utarbeta en
systematisk avhandling om grundlagarna. Till dess att denna
blivit färdig — och det blev den aldrig — ansåg sig
regeringen, med hänvisning till den utlovade utredningen, kunna
förbjuda alla andra skrifter i ämnet. Så inlämnades i juni
1759 till kanslikollegiet en broschyr, Kort Utdrag af Sweriges
regeringsform, ungdomen till underwisning. Ehuru skriften
blott innehöll ett utdrag ur gällande grundlagar, förbjöds den,
emedan kollegiet fann det vara betänkligt att under den tid,
då den nyss nämnda systematiska avhandlingen utarbetades,
tillåta tryckningen av några skrifter av denna art. Irriga
meningar kunde hos ungdomen lätt uppstå, »hållandes
Colle-gium drägligare att uti sådana ämnen wara utan all kunskap
än af oriktiga och falska begrepp intagen».
Politik och religion fick man således ej skriva om. Men
ej heller i ekonomiska frågor var yttranderätten fri. Den
2 februari 1750 fann kanslikollegium, att »ehuru wisserligen
hwar och en war lofgifwet att in æconomicis skrifwa och låta
genom trycket utgå dess tankar, så borde doch denna frihet i så
måtto inskränkas, att hwad uppå Regeringens verkställighet
egenteligen beror eller ock dess redan tagna författningar
2—220873 2
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
