Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren efter 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt den instruktion, som utfärdades den 23 februari 1802,
skulle de hava överinseendet över boktryckerierna,
bokhandeln, lånbibliotek och bokauktionskammare samt
bokbindare. Privilegier för boktryckerier, bokhandel och
lånbibliotek skulle utfärdas av hovkansleren, »tryckningen af otillåtne
eller misstänkte Skrifter äger Hof Cantzleren wid första om
dem erhållen kunskap inställa samt sådane Böcker och
Skrifter, ehwad de på Tryckerierne, uti Boklådor, Lån
Biblio-theker eller på Bok-Auctioner finnas, at låta i förwar taga
eller med sequester belägga, de undantagne, wid hwilka
Justitiæ-Cantzlers Embetet kommer at hand lägga». Denna
nya censur blev i själva verket dyrbarare för förläggarna
och farligare än den gamla. Ombudsmannen infann sig då
och då på tryckerierna och inspekterade de arbeten, som
sattes. Fann han då något arbete »otillåtet eller misstänkt»,
förbjöd han helt enkelt försäljningen, även om upplagan var
nästan färdig. I det fallet var det vida bättre under den
gamla censorstiden, ty då inhiberades ett arbete redan i
manuskript, innan förläggaren fått vidkännas några kostnader
för sättning. Och godtyckligheten var lika stor, ty
rättigheten att »i förwar taga» ansågs av regeringen medföra
rättigheten att »i förwar behålla», d. v. s. indraga. Särskilt
förgripliga skrifter blevo därjämte åtalade, och till dylika åtal
hade man ytterligare sporrat ombudsmannen genom att utom
arvodet — 300 riksdaler — tillerkänna honom »två
tredjedelar af de böter, som genom dess åtgärd tillkomma».
Ombudsmannen, kommissarien J. S. Ekmansson, hade dessutom
ett gammalt agg till alla boktryckare. Han hade 1794 anhållit
om rätten att få anlägga ett tryckeri, och denna ansökan hade
remitterats till Boktiyckeri-Societeten, som i ett mycket pepprat
och satiriskt utlåtande avstyrkt petitionen. Denna blev
visserligen det oaktat bifallen, och 1799 såldes tryckeriet till Deleen
och Forsgren, men Ekmansson hade icke glömt
Boktryckeri-Societeten, på vilken han nu hämnades genom en serie av åtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
