Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censuren efter 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma varning återupplivades Gustav III:s
tryckfrihetsförordning av 1774 och då Gustav IV Adolf uppstigit på
tronen, följde nya restriktioner; 1798 vände man tillbaka till
1785 års förordning om den periodiska pressen och om
teatercensuren. Kort därefter (1800) ställdes ett av Stockholms
tryckerier, det Kumblinska, som ägdes av G. A. Silverstolpe,
under censur av kanslikollegium samt en särskilt förordnad
censor (bibliotekarien Malmström), och året därpå (1801)
råkade det Nordströmska tryckeriet ut för samma öde. I
en inlaga från 1803 påpekar Nordström de följder, som denna
censur haft för hans verksamhet: »De fleste författare, som
erbjudit mig tryckning af sine arbeten, hafva icke kunnat
underkasta sig den tidsutdrägt, som arbetenas censurerande
nödvändigt fordrat, och den, hvilken en gång låtit trycka
något hos mig, har icke gärna återkommit för att vänta på
utgifvandet från mitt tryckeri, då han inom hälften af den
tid, som genom behofvet af censuren åtgick, kunnat se sitt
arbete färdigtryckt hos någon annan, som icke stått under
censurens uppsigt. Äfven med den bästa vilja att hjelpa mig,
och för hvilken jag alltid skall vara tacksam, har censor,
herr professor Malmström, icke kunnat medhinna att så snart
som en författare för sig ansett nödvändigt genomgå och till
tryckning gilla hans arbete.» Men trots upprepade
ansökningar blev Nordström först 1807 befriad från detta
för-mynderskap, sedan både hovkansleren och censor vitsordat
hans lojalitet. Deleen och Forsgren, som utan föregående
anmälan och tillstånd 1800 utgivit en oskyldig teaterpjäs,
Naturens dotter, blevo genom hovkanslersämbetets utslag den
20 maj dömda till böter och boktiyckeriprivilegiets förlust,
ehuru de sedan av nåd återfingo privilegiet.
I själva verket hade alla tryckerier vid denna tid fått en
ny censor. Sedan kanslikollegiet 1801 upphävts, uppdrogs
överinseendet över bokväsendet åt hovkansleren, vilken till
sitt biträde erhöll en bokhandels- och boktryckeriombudsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
