Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Censurens långsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren Holmberg hade 1773 fått in en sändning utländska böcker
och avlät efter någon tid följande skrivelse till kanslikollegium
(R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII 15):
»Sedan Höglofl. Kongl. Cantzlie Collegium behagat
förordna Herr Kongl. Secreteraren Wilde att hafwa upseende
på de hit till Stockholm ifrån Utrikes orter ankommande
Böcker, har jag hos bemälte Herr Kongl. Secreterare anmält
det ansenliga partie af införskrifne Böcker, som jag nu
sed-nast erhållit, men som Herr Kongl. Secreteraren i anseende
till dess sjukdom icke warit i stånd att någon undersökning
af desse Böcker företaga, ej heller nu på någon tid efter alt
utseende lärer sådant kunna wärkställa, Böckerna legat mig
öfwer 3 weckor till last, utan att jag wågat något deraf
föryttra oagtadt fleres trägne och dagelige åstundan, så anhåller
jag i djupaste ödmjukhet det täktes Edra Excellencier och
Höglofl. Kongl. Cantzlie Collegium förordna någon, som i herr
kongl. Secreteraren Wildes ställe berörde visitation kan
förrätta.»
Ett annat exempel visar, huru långt man ansåg censors
befogenhet sträcka sig. Olof Celsius begärde 1745 att få
utgiva ett historiskt arbete om Gustav Vasa (R. A. Kanslikoll.
Ink. Skriv. E IV, 17). Men innan Benzelstierna ville giva sitt
imprimatur, trodde han sig böra insända manuskriptet till
rikshistoriografen Wilde »til at förnimma, om han något
dylikt arbete sig föresatt». Först då Wilde förklarat sig icke
reflektera på ämnet, fick Celsius rätt att utge sin bok.
För arbeten och skrifter, som på något sätt kunde anses
beröra religionen, var denna censur dubbelt besvärlig, enär
de först skulle granskas av en teologisk myndighet, innan
de överlämnades till censor librorum — i landsorten röjde
för övrigt vederbörande konsistorier en tydlig tendens att
tillvälla sig all censur, och särskilt Oelreich klagade ofta över,
att böcker kommit ut i landsorten med endast konsistoriets
imprimatur. Men även frånsett detta utsträcktes den teologiska
3—220873 2
*7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
