Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Striden om bokpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlämnade Societeten 1730 dessa regler till kanslikollegium
(R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 9). I N. T. B. B. för 1923 har
jag avtryckt detta mig veterligen hittills okända aktstycke.
Förlagsverksamheten beröres blott i § 22: »Ingen Booktryckare
bör trycka andras förlag efter; Giör han det skall han
anklagas för höga öfwerheten; Och fördenskull bör ordning
hållas uti alla deras förlag och wärck på det den ena må
rätta sig efter den andra, så att intet intrång giöres, utan
hwar bör befordra det gemena bästa.» Men indirekt hade
även § 23 en viss betydelse, ty enligt denna hade varje
gesäll rätt att av ett arbete, som trycktes, för egen räkning
avdraga tre exemplar på mästarens papper och tre exemplar
på papper, som han själv betalade.
Men denna rätt att trycka tre, eventuellt sex exemplar
utsträcktes, såsom vi skola se, av gesällerna till ett betydligt
större antal, som blev av ej ringa betydelse för förläggarens
inkomst av förlaget.
Mot varandra stodo således faktiskt två skrån, bokbindarnas
och boktryckarnas, och det förra hade den obestridliga
fördelen att dels vara organiserat såsom ett verkligt skrå, dels kunna
åberopa sig på en följd av äldre privilegier. Redan den 17 dec.
1720 stadfästades dessa av Fredrik I, som i det kungl. brevet
förklarade, »at alla både Bönåszar och andre, som antingen intet
äro under Bokbindare Skrå och Ämbete eller ock eij kunna
anses såsom Frimästare, måge förbiudas at til Ämbetets Förfång
och nachdehl förfärdiga och försällia något Bokbindare arbete».
Men privilegiet hade blott till följd, att allmogen fick
betala psalmböcker, katekeser o. d. dyrare, än om boktryckarna
själva kunnat få ombestyra inbindningen och försäljningen.
Ty dylik litteratur förlädes gemenligen av bokbindarna, som
å ena sidan pressade ned priset hos boktryckaren och å den
andra stegrade det för allmänheten. Dessa transaktioner
skildras ganska åskådligt i ett av Salvius och Momma
ingivet memorial (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 13):
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
