- Project Runeberg -  Den svenska förlagsbokhandelns historia / Senare delen /
34

(1923) [MARC] [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Striden om bokpriset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S t r id e n om b o kp r io c t.

Den största svårigheten för 1700-talets bokhandel och
förlagsverksamhet låg likväl i skråförfattningen. Ty här stodo
bokbindare och boktryckare emot varanda såsom två
fientliga makter, vilka ängsligt bevakade sina rättigheter.
Bokbindarna betraktades såsom ett hantverkarskrå, hade sin
skråordning och lydde under kämnersrätten, magistraten och
kommerskollegium, ej under kanslikollegium såsom
boktryckarna. Såsom vi erinra oss från förra delen av detta arbete,
ansågo sig bokbindarna hava ensamrätt att försälja inbundna
böcker, under det att boktryckaren blott fick handla med
de oinbundna böcker, som han själv tryckt. Den första
följden av detta monopol var, att priset på de vanliga böckerna,
som ju blott såldes bundna — psalmböcker o. s. v. —, oskäligt
stego i pris, och kampen mellan boktryckare och bokbindare
sammanfaller därför i stort sett med den under hela
århundradet fortsatta diskussionen om bokprisen.

Boktryckarna — d. v. s. praktiskt sett den tidens
förläggare — utgjorde officiellt visserligen icke något skrå, utan
betraktades fortfarande såsom »konstnärer», vilka lydde under
kanslikollegiet. De hade dock en sammanslutning, som väl
ej benämndes »ämbete» — såsom »bokbindar-ämbetet» — utan
i stället »societet». Redan på 1600-talet hade censor
libro-rum Örnhjelm författat ett reglemente för denna societet,
men detta hade aldrig stadsfästats, och societeten hade därför
aldrig fått några laga bestämda former eller befogenheter. I
Svensk Bokhistoria (s. 129 f.)har jag avtryckt örnhjelms förslag.

Men vid sidan av detta reglemente, om vilket vi icke veta,
i vad mån det tillämpats, hade Boktryckeri-Societeten utbildat
en samling »regler», som i sak voro en ren skråordning, ehuru
ej heller de någonsin fingo officiell stadfästelse. På begäran
34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:42:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forlag/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free