Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Salvius’ angrepp på bokbindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Societeten och Schneidler, som var både bokbindare och
boktryckare samt dessutom även förläggare och bokhandlare.
Och bokpriset hade ingalunda sjunkit. Med anledning
av dessa missförhållanden inlämnade den energiske och
begåvade Lars Salvius — tidens mest betydande
förläggare — till kanslikollegium ett »underdånödmiukt
hemställande ang:de Bokbindarnas otilbörliga handel i Riket med
Böcker» (R. A. Kanslikoll. Ink. Skriv. E. XIII, 14). Så vida —
skriver han här — handelns frihet hämmas, så hämmas ock
produktionen. Särskilt skadas förlagsverksamheten därav,
att bokbindarna enligt gammal hävd hava ensamrätt att
handla med böcker. Jag medger gärna, att detta privilegium
kunnat hava fog för sig »i den tid, då ännu inga
Boktryckare funnos i landet, som hade särdeles många egna Förlager.
Så länge en boktryckare endast arbetar för främmande
räkning, så har han ej så stor känning af et alt för hårdt twång
i afsättningen. Han tager då sin arbetslön, när boken är
ärdig, och bryr sig i öfrigt ej om, huru hon kan aldra bäst
blifwa föryttrad.» De enda böcker, som då trycktes, voro
psalmböcker, andliga betraktelser o. d., och boktryckaren
var glad, »at Bokbindarena wille då och då taga något litet
partie deraf at mångla ut ibland folcket. Detta tyckes nu
warit början til deras bodar.»
Andra förlag — t. o. m. av biblar — måste då bekostas
av staten eller av enskilda. »Men sedan Bokbindarena
småningom gåt så wida, at de ej allenast få holla sit egit
Boktryckeri, der böckerna blifwa altför illa tryckte, utan börjat
jämwäl sjelfwa förlägga ofwannämde courrante böcker dels
för en alt för ringa arbetslön hos fattiga Boktryckare, dels
ock i utrikes orter, så kan ej annat följa än en säker
undergång för dessa kostsamma wercken och et dyrt pris på illa
tryckta böcker i landet.»
De boktryckare, som äro förläggare, utgiva nu visserligen
vetenskapliga arbeten, men en dylik bok fråga bokförarna
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
