Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Landsortens bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelse i hwarjehanda mål». En dylik bokhandlare borde
»i möyligaste måtto öka sina sortamenter af alt hwad som
utkommer af Stockholms Tryckerier». Men i yrkets intresse
låg, att bokförarna antogo »Swenska barn i lära på sina
Boklådor och ej, som hittils skedt, att, som de sjelfwe äro
utlänningar, hafwa införskrifwit Tyske gossar till att lära
handeln i deras Boklådor och, enär en sådan tjent sin läretid,
låtit honom resa tillbaka». Genom bokbindarna, som nu
reste till marknaderna, ökades priset på böckerna oerhört;
ej heller voro de så sorterade, som man numera ägde rätt
att fordra (R. A. Kanslikoll. Prot. 1754).
Allt detta behjärtades livligt av kanslikollegiet, som icke
blott tillstyrkte Härnösands-konsistoriets framställning, utan
ock avlät cirkulär till universiteten i Lund och Åbo samt
Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Borgå,
Göteborgs, Kalmars, Karlstads och Visby konsistorier »med
anmodan att efter dess wanliga sorgfällighet för litteraturens
uphjelpande utse och förordna någon skickelig studerande
person, som under dess inseende och med dess Privilegium
sig åtager att till stiften anskaffa alla sådana för ungdomen
nödiga Böcker som andra utkommande Tractater och
handlingar, dem de ey allenast i städerna till salu böra hålla,
utan ock dermed till aflägsnare Inwånares betjäning de
wanliga marcknadsplatzer i orten besöka».
Men så vitt jag kunnat finna, ledde denna stort anlagda
plan ej till något resultat. Konsistoriet i Västerås svarade,
att där redan fanns en bokhandel, Horrns. Konsistoriet i
Skara upplyste, att »ingen af de studerande kunnat förmås»
att åtaga sig uppdraget, »utan har en Bokbindare der i staden
benämnd Dickwitz åtagit sig denna handel emot förbehåll
at blått anses som commissionair och at hwad han ey
hinner afsättja ey må räknas honom till last, utan för
committen-ternes räckning blifwa liggande». Konsistoriet i Växjö
tackade och »lofvade at til Bokhandlare utse en skickelig person»,
12^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
