Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Förlagsrätten efter 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras förlag tryckt. Till dessa kataloger, som tyvärr mycket
snart avstannade, skall jag sedan återkomma.
Vidare bestämdes, att ett arbete, på vilket en förläggare
önskade privilegium, skulle föreligga färdigt i manuskript
eller, så vida det var en periodisk skrift, åtminstone första
delen. Så snart privilegiet var utfärdat, skulle detta
kungöras i allmänna tidningar. Dessa med privilegium försedda
böcker skulle ingen fördrista sig att vid därå utsatt vite
eftertrycka. Men så göres här ett ganska märkligt tillägg,
genom vilket även böcker, som icke utgivits med privilegium,
er-höllo ett skydd, nämligen »the mindre skrifter intil tijo eller
tolf ark, som en annan, fast utan privilegium, efter
Manuskript först uplagt». Vitet sattes efter omständigheterna till
10 å 20 dal. smt. och exemplarens konfiskation. Anledningen
till denna undantagsställning för mindre skrifter å en åttio
å nittio sidor — ty man räknade ju kvartsark — var
tydligen, att ett privilegium för en dylik broschyr ställde sig
så pass dyrbart, att författare eller förläggare nästan aldrig
förskaffade sig det. Här erkände man således en litterär
äganderätt även utan ett direkt privilegium.
Ett privilegium utfärdades dock blott på kort tid, sällan
över tjugu år. Och efter denna tid ville reglementet endast
under vissa villkor skydda förlagsrätten. Är — heter det
— »Privilegii tiden förfluten eller är en sådan utan
Privilegium uplagd mindre skrift genom Exemplarens skingrande
rar blefwen, må en annan then uplägga, i fall then förra
förläggaren eller thess rätts innehafware, hwilken thet förut
hembjudas bör, sig sådant icke vill åtaga». Stadgandet
avsåg närmast behövliga skolböcker. Var en upplaga utgången,
hade visserligen förläggaren i första hand rätt att utgiva en
ny, och det förutsättes således, att prolongation på
privilegiet alltid skulle beviljas. Men underlät den förste
förläggaren att trycka om boken, hade hans förlagsrätt upphört,
och boken var då »fri». Som vi sedan skola se, var detta
19—220873 a _
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
