Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Förlagsrätten efter 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någre ocensurerade manuscripter, då han wiste förut, at han
strax äfwen måste påkosta censuren, innan han kan gjöra
dermed det minsta försök hos allmänheten til prænumeration
eller subscription, hwilket eljest hit in tils ofta skedt
wilkor-ligen, nemligen at gifwa penningarne tilbaka på wiss tid, i
fall man ej finner gjörlighet at wärket uplägga, som nu äfwen
ej längesedan blifwit kundgjordt om Doct. Serenii Engelske
och Swenske Dictionaire, och då wore utom all anwänd tid
och kostnad på utarbetningen äfwen censurafgiften den til
last, som i wälmening sökt tjäna det allmänna, warande i
öfrigit altid säkert, at intet arbete kan aftryckas, innan det
är behörigen censurerat» (R. A. KansEkoll. Ink. Skriv. E. XIII, 9).
Societeten framställde ännu några andra invändningar, och
vid sitt sammanträde den 4 februari 1755 tog kollegiet upp
dem. Kollegiet, som ännu ej börjat sitt gräl med Oelreich
om censuravgiften, »kunde för des del icke finna, at för en
auctor några särdeles utgifter förefalla kunna, då han des
arbete låter censurera och imprimatur därå begärer, hälst hos
Kongl. Collegium icke några klagomål däröfwer förspordts,
at censor wid dylika tilfällen därmed någon auctor eller
Boktryckare betungat».
Kollegiet vidhöll därför sin mening. Men förordningen
har knappt kunnat genomföras, och detta tillägg till 1752 års
reglemente tyckes därför blott hava blivit ett stadgande på
papperet.
Den uppfattning, som ligger bakom 1752 års reglemente,
är dock, ehuru den ej direkt kommer fram, att en författare
(och översättare) är ägare till sitt arbete och att ingen kan
ånyo giva ut det, så framt han ej avstått från sin rätt eller
så framt han, när upplagan slutsålts, ej velat låta trycka en
ny. Men den ofullkomliga formuleringen gjorde dock, att
^9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
