Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Tvister om förlagsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gierna å de förra voro utgångna och kunde på grund av den
sista Kungl. förordningen ej förnyas. Men då dylika böcker
likväl måste finnas, så beslöt kollegiet, att en lista på
Kiese-wetters skolböcker skulle lämnas till Boktiyckeri-Societeten,
som bland sina ledamöter i staden och i landsorten skulle
fördela dem, »så at åtminstone de nödigaste inom så kort
tid som möijeligt är kunna blifwa uplagde». De, som åtagit
sig att upplägga en dylik bok, skulle därom annonsera »til
andras underrättelse, som kunde wara sinnade at samma bok
uplägga», och vidare skulle Societeten se till, att priset ej
stegrades över billigheten.
I förstucken form innebar denna anordning ett privilegium
i annan form. Ty meningen var tydligen att skydda den
förläggare, som efter den skedda fördelningen låtit upplägga
en viss skolbok — och utan ett dylikt privilegium ville
tydligen ingen förläggare utgiva en skolbok; det hade ju Horrn
själv alldeles nyss förklarat. Och som vi strax skola se, bröt
kollegiet även i ett annat fall mot principen.
Vad Kiesewetters övriga förlag beträffade, så kunde
kollegiet ej heller här förorda någon prolongation av privilegierna,
då Kiesewetter numera vore att betrakta såsom utlänning.
Hans förlag skulle därför förklaras »ledige til upläggande».
Och nu anmälde kollegiet Horrn till erhållande av tio års
privilegium på Les Aventures de Télémaque, Den swenska
Reddeyan och Salanders Gårdsfogde — denna gång utan
hänsyn till att den med svenska noter försedda Télémaque var
en skolbok likaväl som Cornelius Nepos.
Vad det Kungl. brevet angick, förmenade kollegiet, att det
icke kunde tolkas så, »som skulle alla Privilegier därigenom,
äfwen på nya Scholæ Böcker, wara betagne, hwilket wore
stridande emot den hufwudsakeliga afsigten at befordra
litteraturen och upmuntra skickelige auctorer at därwid gå det
allmänna tilhanda, men huruwida på sådane Privilegier måtte
beviljas längre eller kortare prolongationer, så syntes nu förut
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
