Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiden 1718—1810 - Författarens rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anhöll Holmberg om privilegium på lexikonet, Stålhammar
likaså. Kanslirådet Wilde, som skulle yttra sig om
författarens och förläggarens mot varandra stridande anspråk på
privilegium, anförde därvid: »På Capit. Stålhammars sida
skall det dock genom hans uti weckoskriften, Posten kallad,
införde Kungörelse och genom Holmbergs egit begifwande
wara otwifwelacktigt, att han är författaren till den fransyska
och Swenska Dictionaire, som Bokhandlaren Holmberg
begynt att trycka; men deremot skall denne senare ej kunnat
bestyrka sitt föregifwande, att Capit. Stålhammar åtagit sig
arbetet på Holmbergs begäran emot arfwode samt dymedelst
afstått till honom den ägande rätt dertill, som af första början
oförnekligen tillhörer en auctor. Samma Kundgörelse bewisar
äfwenledes, att det är Cap. Stålhammar, som till arbetets
fortgång och förläggande begärt af allmänheten
prenumeration, hwarwid den omständigheten att Bokhandlarn
Holmberg underskrifwit prenumerationssedlarne och upburit
medlen icke lärer uphäfwa Cap. Stålhammars äganderätt till
arbetet, så länge Holmberg icke bewist, att Capitainen samma
rättighet till honom afstått.» Att Holmberg haft stora
utgifter för företaget, må vara sant, men därav följer ej någon
äganderätt till förlaget, utan blott rätt att behålla de tiyckta
arken, till dess att dessa kostnader blivit betalda. Väl synes
det, som om Holmberg på något sätt kunde betraktas såsom
förläggare, men av brist på skriftligt avtal har icke kunnat
utrönas, om han skulle vara förläggare för egen del, för
Stålhammars eller för bägges.
Efter denna utredning förordade kanslikollegiet, att
privilegium på 20 år skulle utfärdas för Stålhammar. Detta blev
även Kungl. Maj:ts beslut (R. A. Kanslikoll. prot. 1780, 1781).
Författarens rätt var dock icke så obestridd, som man av
Wildes anförande kunde frestas att tro, och i ett annat fall
slutade tvisten mellan författare och förläggare om privilegiet
i en kompromiss. Brukspatron Abraham Hülphers hade
ut-34—220873 3 o _
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
